Jag känner nu lite som att orken i min kropp runnit ut/Bägaren runnit över..
Jag kör på bara för att jag måste! Jag hade en vid min sida som vetat exakt hur jag känner och mår, men nu tror jag att även denna person gett upp.. Ikväll har jag fått känslan av att lämna allt, ta först bästa flyg till värmen och sedan stanna där tills allt är bra igen.. Men jag vet att verkligheten inte fungerar så.. Nu måste jag ta tag i all "skit" och reda ut ett och annat med vissa personer och med mig själv, för detta håller på att kväva både mig och mitt förhållande..
Känns som att min så kallade man här hemma börjar ge upp, han kör sitt race och jag mitt.. Vår kärlek ligger verkligen på hyllan nu under småbarns åren och jag hoppas att vi hittar tillbaka till Anka&Mackan sen, för gör vi inte det så kommer det krossa mitt hjärta.. För jag vet att denna underbara man, innerst inne är den som gör mig HEL, han får mig att skratta för småsaker, vi kan skojja ihop, vi ligger på samma tankebana och vi har två underbart fina barn ihop.. Men jag tror att alla hamnar i en sån här svacka när dom har småbarn, man måste helt enkelt prioritera och självklart kommer barnen först.. Vi "gamlingar" får vänta.. Hehe
Men samtidigt känner jag att jag inte har levt livet riktigt än och det är det som hindrar mig ibland.. Man hör polare som åker utomlands och bara tokfestar, par som åker på kärlekssemester, går på middagar, ja allt sånt som man inte kan göra när man har småttingar.. Jag kanske var liite för ung när jag skaffade barn, men det är samtidigt inget som jag ångrar nu när jag väl har mina två underbara pojkar!! Jag älskar dom väldigt mycket och det kommer jag alltid att göra oavsett vad som händer!!
Men att inte få vara ifred ibland är svårt för mig att acceptera, det tar hårt då jag är van att alltid kunnat göra vad jag vill när jag vill.. Men nu känner jag bara att jag är Mamma till två barn och driver ett hushåll... Vad hände med alla mysiga aktiviteter man kan göra som familj, vad hände med gemenskapen, har jag missat något eller??
Nä nu ni måste jag sluta skriva så jag inte tröttar ut er.. Tror att det är något skumt som händer just nu i kroppen min, är väl alla konstiga hormoner som spökar tror jag. Får se vad proverna visar, om jag har för mycket/för lite hormoner eller om det är något annat skumt..
Sov gott mina vänner och glöm inte bort dom du håller kär!!
Kramar Anka
Jag hoppas att du vet att jag finns här. Jag kanske inte ge dig en lösning men jag finns som bollplank.
SvaraRaderaUsch, tycker inte alls om att du mår såhär! Hoppas att proverna visar något så att du kan få må bättre sen! För det tycker jag att DU är värd!
Hoppas att ni inte har slavart bort kaffebryggaren nu, för idag vill jag ha Älsvjökaffe!!
Puss och Kram!
Det ÄÄRR jobbigt att vara småbarnsförälder, jag vet. Men på nåt sätt tar man sig igenom det pga att det är so roligt och givande framförallt, det är ju trots allt det bästa man har. Men står man där trött pga för lite sömn,ungar som är sjuka, trotsar och som ni mitt i en flytt så så klart allt blir änne värre. Försök att få mycket egen tid,så gott det nu går...Men bara att få gå ut med sin andra hälf och få ta nåt glas vin och äta gott kan göra stor skillnad. Kanske nån weekend resa eller ta in en natt på hotell bara ni två, eller jag kan varmt rekomendera Hasseludden, sååå avkopplande, finns rum som inte är så dyra../ Lycka till från en som snubblat in på din blogg och tycker du berättar så fint om eran lilla familj. Carina.
SvaraRadera