^^^ En pojke ^^^

Pojkar!

Små pojkar är en särskild art,det märker man ganska snart.

En sten blir till bil, en pinne ett svärd.

Ja, små pojkar lever i sin speciella värld.

De springer, hoppar, flyger och far och bygger av kuddar ett mjukt försvar.

Om man bara fyller deras dag med kärlek, och en och annan förmaning ibland, klarar de sig snart på egen hand.

Tiden går fortare än man tror, snart har min förstfödde son blivit stor.

Jag kommer att minnas det med solsken o lycka och glädjas åt att en vuxen mans hand få trycka.

Jag minns när jag på hans hjässa fick snusa och när du i min famn otvunget rusa.

Jag vill ta vara på varje minut jag får dela ditt liv.

Snart går du din egen väg med stora kliv.

Denna text berör mig! Hittade den på familjeliv och var tvungen att spara den i bloggen!

Igår började jag att få sammandragning igen. Har inte haft ordentliga sånna sedan vi var i Thailand, så det är ett tag sen. Nu kommer dom mer och mer ofta och börjar kännas ordentligt..

Jag är en sån trött mamma, idag lämnade jag Liam på hos dagmamman då jag känner att jag inte orkar ha honom hemma en dag till. Han mår jätte bra, är pigg, glad och super sprallig. Men jag kände att jag behövde få vila ut så jag är hemma idag, ska gå och jobba imorgon igen.

Liam vaknade redan vid 05:20 imorse och tyckte att han skulle gå upp då.. =S *suck*, jag somnade om och vaknar till av att liam står och pratar brevid mig. Då har han gått och hämtat en stol ifrån köket, dragit in den i sovrummet och står vid våran höga byrå och pratar.. *han är livsfarlig han*.. Så jag kliver upp och lägger mig i soffan så att han kan leka i vardagsrummet istället. Han leker för fullt och jag somnar såklart om. Vaknar sedan av att ett glas går sönder. Då har han tagit ett glas ifrån bordet och tappat det i golvet. Så jag får handla snabbt, då liam gärna vill hjälpa till att plocka upp. Men nu fick han lov att hålla sig borta så inte han får glasbitar i handen.

Jag förstår inte att man ska behöva passa hela tiden, man måste typ ha ögon i nacken. Man kan inte lämna något framme inte ens på diskbänken längre, så Liam drar fram stolar och ställer sig på. Så fort jag ska laga mat, så kommer han gående med en stol och ställer sig brevid och vill vara med. Det är iofs gulligt att han vill hjälpa till, men jag är så rädd att han ska göra illa sig på något sätt. Man har juh oftast knivar och steker/kokar när man lagar mat. En olycka händer sååå otroligt lätt. Man får absolut inte släppa honom med blicken när han står brevid..

Nu ska jag ställa mig i duschen.. Passa på när man kan få vara ensam =D..

Kramar