Varför växer man upp i tron om att ideal familjen finns?!? Varför ens lura i ett barn att man ska leva upp till visa "krav", när det helt ärligt inte går. Jag har lärt mig den hårda vägen och jag kan varken säga att det är rätt eller fel, men vissa saker som jag blivit utsatt för önskar jag inte ens min värsta fiende, för det sätter ärr i kroppen på en.
Jag har haft turen att lyckats på egen hand och träffat en kille som inte har eller ens varit i närheten av såna problem som jag har gått igenom, men han är villig att lyssna till 110% och han vill hjälpa till för att få mig att må bra. Vilket betyder att jag känner mig otroligt älskad av denna man, han gör nästan för mycket för mig ibland, fast jag kan klaga på att han inte ens kan ta bort sina strumpor ifrån golvet, ha ha. Men om jag tänker efter så gör inte dess strumpor något, för han hjälper mig psykiskt istället och det går inte att uttrycka min tacksamhet för det.
Men seriöst, så ni som har barn, se till så att ni inte ger dem fel bild av världen. Låt dem växa upp och bara vara barn så länge dem kan.. Det finns inget som ger mer glädje i en själ än ett barns äkta skratt. Efter att Marcus åkt iväg så busade jag och Liam i någon timme och han kiknade av skratt ett flertal gånger och det är nästan så att jag börjar gråta för det.. Jag ser hur bra han mår, han är så lycklig och trygg i sig själv. Jag är stolt över mitt och Marcus samarbete med honom, han och hans lillebror kommer att få en väldigt bra barndom, en sådan som jag gått miste om. Eller jag ska göra allt som står i min makt för att dem ska få det bra i varje fall.
Dagen har varit relativt bra annars, jobbet har flutit på. Var nere strax efter 06:00, slutade vid 14, flexade lite då jag skulle upp till posten innan jag kunde åka hem och gosa med Liam. Vi har äntligen fått hem pappdockan på Liam ifrån babybjörn reklamen han var modell för. Ska ta foto på den i morgon och lägga upp. Han är sååå fin *stolt* =o)
Nu är det dags att montera huvudet på kudden för att sedan inta sovställning. Godnatt på er alla
Kramar

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar