08 september, 2008

Imorn är det dags!

Nu sitter jag här helt ensam! Både skönt och jobbigt, då jag känner att jag har mkt att prata om.
Imorgon är det dags för min farmors begravning! Jag har varit på en begravning hittills i mitt liv och jag har starka, väldigt starka minnen ifrån den. Både bra och dåliga. Och då var jag ca 10 år gammal.
Nu är det min älskade farmors tur att komma till den andra sidan, hon var en stark och en fruktansvärt envis människa. Jag vet vem jag har fått min envishet ifrån i alla fall =). Tack för det farmor!
R.I.P
vår älskade
mamma,
farmor,
gammel farmor,
mormor,
gammel mormor

Det finns ingen som kan göra så himla goda köttbullar som du gjorde, eller dina bullar för den delen. Jag har försökt, jag har verkligen försökt ett flertal gånger, men aldrig lyckats få dom så goda som dina var! Du hade nog ett hemligt reccept kanske, hihi.

Jag saknar den farmor som jag sov hos när jag var liten, som tog hand om mig och min syster då vi växte upp under jobbiga förhållanden till och från. Den människan som ALLTID ställde upp för oss barnbarn! Jag saknar dig fruktansvärt mycket!
Det senaste starka minnet jag har av dig som är bra, det var när jag åkte upp till sjukhuset förra året då du hade brutit lårbenet.En gubbe hade knuffat dig på vårdhemmet. Jag var där först av alla och inväntade siv. Det var så jobbigt att se dig så Marcus kom och höll mig i handen! Sedan kom din dotter siv upp och tog hand om dig! Sedan tog du min hand precis innan jag skulle gå och så tittade du på min mage! Ååå vad tårarna började komma fram då, precis som nu.
Jag var då gravid och väntade på mitt underverk Liam. Hon såg att jag var gravid och tittade mig verkligen i ögonen!
jag är såå rädd för att du kanske var helt klar i huvvudet, men att du bara inte kunde tala. Nää usch jag kan inte tänka i dom banorna för då får jag skuldkänslor och kommer aldrig kunna förlåta mig själv! Men imorgon ska jag gå upp till farfars minnes lund och tända ett ljus och lägga en röd ros där uppe, för jag har fått höra från andra att han älskade dom blommorna!
Jag är så glad att ni funnit varandra igen
Att ni nu kan börja leva som förr
Du och farfar hör ihop för alltid
Ni kan nu äntligen se och röra varann igen
Tårarna rullar ner för min kind
Av både glädje och sorg
Då min egen son
Aldrig kommer att få träffa er två
Jag hoppas så innerligt att ni vakar över oss
Att ni aldrig blir besvikna över oss
Och att ni kan hjälpa oss i svåra stunder

'Jag älskar er så, varma kramar ifrån erat yngsta barnbarn Angelica'

Imorgon kommer jag och säger hej då, men det är inte för gott! Jag kommer att hälsa på till och från. Det lovar jag!
Jag har redan tänkt på begravnings cermonin, jag vill inte gråta, för det finns inget att gråta över! Jag är glad att ni funnit varandra igen, äntligen.. Att farmor äntligen inte behäver lida eller vara beroende av någon annan! Att hon inte behöver gå på medicin eller ligga stilla i en säng! Jag är så glad över att allt är över!
Enda anledningen till att jag kanske kommer att gråta är att jag är väldigt känslig och gråter när andra gråter eller för att cermonin är väldigt fin!

Till farmor och farfar:
Hoppas att ni är stolta över oss... Över det NI två har skapat! Jag är så glad som haft er som min farmor och farfar! Ni har varit dom bästa! Dock fick jag inte känna dig farfar så länge som jag hade velat. Men dig farmor har jag haft i nästan 21 år av mitt liv! Det är jag tacksam över.
Tack för alla år ni/du gav mig! För allt ni/du gjort för mig. Älskar er enormt mycket.
Jag vet att Liam hade älskat er lika mycket och det hade även min älskade blivande man också gjort! <3 Stor kram ger jag till er båda! <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Powered By Blogger