Sådär, nu är vi hemma igen!
Min doktor på Akademikliniken är så sjukt snäll och duktig. Han är väldigt väldigt trevlig att prata med också.
Han tyckte att mina tjejer så väldigt fina ut efter amning och graviditet. Men det blir ingen om oåeration, inte ännu i alla fall. Jag har visserligen fått en liten kapselbildning, men det var inget han tyckte att vi skulle göra någonting åt just nu.

Liam är mitt ALLT !!!
Igår kväll när Liam hade somnat så la jag honom i hans säng så jag och Marcus får mer utrymme i vår säng. Sedan somnade Marcus strax efter 22:30 och jag kikade på Sverige pussas och kramas på 5:an. Efter en liten stund så hör jag hur Liam kippar efter luft. Jag reser mig hastigt upp till hans säng och lägger honom på sidan, men han får fortfarande ingen luft. Jag börjar gripas av panik! Jag tar upp honom och hans ögon är helt frånvarande, jag får ingen som hellst kontakt med honom. Jag lägger ner honom i våran säng och då börjar han skrika, vilken lättnad, han fick luft! Men han ville att jag skulle ligga brevid honom tills han somnade!
Efter den lilla händelsen så fick jag mig en liten tankeställare..
Tänk att mista sitt barn, som man fött fram, matat, kämpat för dag som natt! Många sömnlösa nätter men det är värt varenda liten jobbig stund!
Han är juh vårat lilla charmtroll! Jag älskar honom sååå otroligt mycket! Han är MIN och Marcus son. Och det kommer han alltid att vara!

Nu ska jag ta och kika på våra bästa år.. Spänningen stiger hahaha
// angelica